Med tanke på vad klockan var när mitt huvud nådde huvudkudden igår och min energinivå vid tidpunkten, trodde jag att det skulle dröja timmar tills jag vaknade, åtminstonde så skulle klockan hinna bli 8. Men icke san icke klockan 05:19 slogs mina gröna ögon upp redo för att möta världen, eller ja okej Los Angeles.

När jag stog där några minuter senare i dushen, utkikandes genom gluggen i fönstret på den fortfarande sovande gatan, insåg jag hur bra livet kan vara ibland !

Jag har gått från att vara nu i en period en väldigt trött och stressad  tjej, som kväll efter kväll varit tvungen att sitta uppe med en hög av läxor som bara växte.

Tills nu en tidig morgon stå där med ångan strillande runt mig och inte ha ett enda måste i hela världen!

Mitt exempel var kanske inte det värsta och det innhåller inte, tack gud för det, några skräck exempel som till exempel nära och kära  som är sjuka! Men vad jag ändå vill säga med den här, lite luddiga, historian är att det bli bättre vad som än har hänt (eller som i mitt fall vad som helst som ska bli färdig)!

Man måste bara ge sig fan på det!

En kvart senare steg jag ur duschen som en gladare och piggare Emmie än på länge. En Emmie som är redo att möta dagen som bjuder på frukt ur himmelriket i form av Gnr konsert och shopping!

Ochi det läget är jag fortfarande nu ca 2 timmar senare, Ready-set-go!

Emmie